for the seventh time

dagarna har jag spenderat i den vid rusningstid overpackade tunnelbanan, (aka hit och dit och leta bruna blommiga flips i min storlek.. dessvarre tyckt de bara har 47 och 32). Jag och den norska Emmanuel har hallt varandra sallskap. Vi har tittat pa Liberdade, den japanska delen av staden (asiatmatmmmmarabou), akt at fel hall, hoppat av pa oplanerade stallen och atit hela dagarna. All gatumat provar vi. det ar bra. saker jag inte provat innan, som 3-reais-jatteportions-nudlar med massa gronsaker. Majs i tallrik.
Ja, Matilda, du laste ratt, nar man koper majsen kan man valja att gnaga kolv eller fa det losgjort i tallrik med en klick smor och salt. Det ar gott, kanske till och med godare, och ekonomiskt for man tar vara pa smoret pa ett helt annat satt. det ar revolutionerande, dock ej forvanande har i denna soderns new york, det sofistikerade são paulo.

Tapioca hade Emmanuel aldrig provat, trots att han befunnit sig i Brasilien i princip exakt lika lange som jag. Vi tog en och han gillade, och det var den godaste bara-ost-tapiocan jag provat.

Carol har klippt sig och ar jattesot, Ana Paula pluggar och skriver artiklar pa lopande band, Germano verkar lite ensam nu nar Marco ar borta och hans nya kompis Danillo har skaffat flickvan och William Kim filar som fan pa sitt foretag. Vadret att varmt och varmer mina kalla fotter nar jag lamnar det luftkontitionerade hostellet. Hostelling internetional that is. Det billigaste jag kunde hitta. Men personalen ar trevlig och frukosttjejen ler och pratar. Ana har erbjudit mig tak och mat igen men jag hoppar, det ar skont med ett hostel, man traffar folk.

Staden ar (fortfarande) stor som fan och jag angrar hela tiden att jag inte tagit med mig kameran. Men var ska jag ha den? Vatten dricker jag som aldrig tidigare. Standigt med en 1,5-litersflaska vid min sida och garna tva om dagen. Det ar ett stort steg fran att sallan dricka vatten.

Vi, jag och Emmanuel blir standigt fast med folk som vill sprida guds budskap och vi pratar, Emmanuel har till och med latit Gud stiga in i sitt hjarta bade en och tva ganger. São Paulo ar lavande som fan, mer levande an jag mindes det som. Satt pa kyrktrappan bland andra och sag ner over att stirrigt torg och ett kryllande centro. Musik var vi aldrig utan pa var promenad och spatanter ville jamnt spa den blonde pojken i handen.

Narmar sig hemresa. Jag har listat mig pa mandag men jag funderar faktiskt pa att dra till Salvador i en vecka istallet och med det komma hem en vecka senare, eller tva..