det eviga stoppet.

och sa befinner jag mig i Sao Paulo.
Sa hejda till ganget pa stone of a beach i Rio. Pedro drog sitt sista skamt, Rogerio skyndade sig att plottra ner en skrammande lang e-mailadress och alla andra hittade mig pa facebook. Eftersom att jag jobbat dar fick jag betala nastintill en tia mindre and det egentliga priset, jag bugade, bockade, tackade och vinkade hejda.

Drog till ilha grande med fransmannen theo och fransmannssystern Melanie, vi slangde oss pa bussar och batar med alla vara vaskor packning instrument och souvenirer.
On var vacker med berg och gront, men staden sag ut precis som den pa boipeba och den pa morro de sao paulo och det var lika dyrt. vi vandrade tva och en halv timme i uppforsbacka och en halvtimme i nerforsbacke (kandes det som) till "brasiliens vackraste stand" Lopes Mendes, tog baten tillbaka med onda ben. utan traning i 6 manader at inget att leka med. Hangde med ett helt grabbgang, spelade cricket och lekte thumbmaster hela kvallen, folk rodde i batar, midnattsbadade och en del forsvann.

traffade pa en engelskkvinna, vicky som hela tiden klackte skamt sa att vi lag dubbelvikta coh fightade bort o-man.

Sedan tog vi baten till fastlandet och dar skildes vi at, jag och franskfamiljen. Bussen till Sao Paulo tog sjuochenhalvtimme trots att jag befann mig tre timmars busstur soder om Rio och bussresan fran rio till sao paulo bara ar sex timmar. Jag kom fram, gick upp pa mitt rum och dunsade i sangen direkt. sov till 11 morgonen efter och spenderade sedan dagen med mina favoritpaulistor.

Jag traffar pa folk som ska till mina favoritstallen (canoa, salvador...) hela tiden och jag tanker hela tiden att "kankse ska jag aka med dem" men ajg tror faktiskt att jag kommer hem..